Marre testar - pistolskytte

Jag var dödsnervös innan. Tänk om jag skulle råka skjuta någon? Som kuriosa kan nämnas att jag själv blivit skjuten. Mitt emellan ögonen. Men det är en annan historia.

Vi samlades ett gäng fnittriga tjejer en onsdagkväll i Sandviken. Vår coach förklarade en massa saker om pistolskytte som sport, hur det fungerade med själva pistolen, skillnaden mellan pistoler och en massa annat. Jag var mest nervös.

Efter en noggrann säkerhetsgenomgång fick vi gå till själva skjutbanan och göra oss redo för en provomgång. Varje omgång var 5 skott. Och så ska man sikta och så. Hua..... Det här var min plats och långt där framme min tavla (50 meter tror jag det var).

Första omgången var en provomgång och faktiskt min bästa. Sen gick det bara utför. Dock träffade jag tavlan varje gång (nöjd med det lilla).

Det som var svårt var själva siktningen, jag fick förklarat för mig att den lilla fyrkanten längst fram på pipan skulle passa in i den tomma rektangeln längst bak på pistolen. Sen skulle de där två vara precis under det svarta på tavlan, som om den svarta bollen svävade precis över. Jomenvisst, det funkade ju men sedan började hela handen darra något fruktansvärt. För att inte tala om när jag tryckte av, då flyttade sig själva pistolen tre meter åt olika håll. Typ....

Däremot hade vi en brud med som var en naturbegåvning. Katrin sköt som om hon aldrig gjort något annat. Imponerande! Vår egen lilla sniper.....

Så här såg båsen ut utifrån. Och Ida som hänger och är "vakt".

 Och här är mitt vapen. Kände mig cool.

Puls? Ja verkligen. Svett? Nja. Bra på det? Verkligen inte. Gör jag det igen? Ja hemskt gärna! Det var kul ju!