Hade en lunchdejt i dag för att gymma. Det var ungefär 1000 år sedan så jag såg verkligen fram emot det. Dejten var också pepp. Frågade vad hon ville göra på gymmet i dag och hon svarade glatt (som alltid) BOXJUMPS. Hon är som ett litet barn på julafton när hon får göra boxjumps, jag tycker ju att hon ska lyfta tunga vikter och så men hon tycker om att hoppa högt. Superhögt.
Vi värmde upp på var sin mackapär - hon på löpbandet, jag på en ny helvetesmaskin de uppfunnit. De kallar den inte helvetesmaskin utan trappmaskin och det är vidrigt. Det är "riktiga" trappor man går uppför och det är jobbigt (man behöver dock aldrig gå ner). 10 minuter orkade jag sen gick jag till roddmaskinen och körde några minuter där också.
Sen så! Fram med de tunga vikterna. Marklyft är coolt. Det tycker vi båda.
Några knäböj och utfall senare var vi redo för chins, dips, rygglyft och mage. Jag alltså för trots att jag hade kört slut på hennes ben fullständigt så sneglade hon mot de där boxarna. Och givetvis började hon möblera runt med dem så hon fick dem till en önskad höjd för dagen närmare bestämt 75 cm. Och sen hoppade hon.
Och hoppade.
Och hoppade. Tills jag med bestämd röst sa till henne att lunchen nu var slut. Ni vet lite så där magisteraktigt. Då följde hon med, fortfarande blicken kvar på de där boxarna. Hon är omöjlig. Men söt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar