fredag 8 januari 2016

En helt vanlig torsdag

Dags att återgå till normala rutiner. Försöka få ur tonårsbarnen ur sängen innan 12, få dem i säng innan midnatt och sådana där grejer (eller vänta, barnen är ju enkelt, värre med Pojkvännen men han är ju nästan tonåring). Plus jobb förstås. Men skönt på något sätt ändå.

För att spexa till det hela så hade jag två träningsdejter och en middagsdejt planerad för just den här torsdagen.

Träningsdejt 1 - stakmaskin på gymmet i 30 minuter och sedan styrka på det under lunchen. Just i dag var det 70/20 sekunders intervaller i stakmaskinen och hederliga marklyft, utfall, chins, dips och mage i styrkedelen. Utfallen brände nästan sönder rumpan på mig. Så jobbigt var det. Dejten hoppade mest boxjumps hela tiden då hon hittade en jättehög box att hoppa upp på. Det var som julafton för henne. Fick till slut hota henne för att få henne därifrån.

Träningsdejt 2 - direkt efter jobbet till badhuset. Var rädd för miljoninvasion men det var hyfsat lugnt. Kanske hade dejten skrämt bort alla. Jag tänkte i mitt huvud att det räckte med 40 minuters sim, tittade på dejtens papper och såg att hon skrivit ett überlångt pass just i dag. Glöm det, jag ska nog komma på något sätt att ta mig ur det där tänkte jag när jag skovlade iväg lagom trotsigt. Funderade och funderade när det var artigt nog att säga tack och hej då men på något sätt infann sig aldrig tillfälle. Precis när jag skulle säga att det var dags för avbad så sa hon bestämt "vi kör på noll", jag kollar på klockan och ser att det är fem sekunder kvar och då hinner jag ju inte säga något.

Passet var, förutom insim och teknik, 7 x 300 meter. Hua! Och så hade hon delat upp de där 300 metrarna på finurliga sätt med olika farter såsom 50 übersnabbt, 200 lugnt och 50 übersnabbt igen. Jag gjorde lite som jag ville, trotsig som jag är men ta mig tusan om jag inte fixade de där 7 trehundringarna i alla fall. Trots att axlarna var mos redan när jag började tänka tanken simning.

Middagsdejt - Pappsen har fyllt 70 år och det skulle firas. Finmiddag på byns enda krog och det var oxfilé och allt. Trots att mamma med bestämdhet hävdade att just oxfilé sätter man lätt i halsen och kan dö. Vi överlevde dock. Dottern tog sushi för säkerhets skull.

Det var min torsdag. Nu är det fredag och jag velar mellan att kanske simma eller kanske åka skidor. Det hela beror lite på hur många minusgrader det är i eftermiddag. Kanske köra en kombo?

Inga kommentarer: