tisdag 5 augusti 2014

Långpass Open Water

I går kväll hade ett gäng från Gävle Triathlon stämt träff för att simma i havet utanför Gävle. Jag var smånervös hela dagen och spanade på YR som vanligt, vindarna såg inte ut att vara trevliga. Dessutom kom rapporter och algblomning både här och var så det var med hjärtat i halsgropen jag och Mannen åkte mot Gävle efter jobbet.

Vi var hela 15 triathleter som dök upp på träffen, alla med olika förutsättningar och olika bakgrund. Jag och Camilla hade bestämt sedan innan att vi skulle hänga ihop, hon är en superbra simmare men har aldrig simmat så långt tidigare. Mannen skulle också haka på oss så det kändes tryggt. Planen var att följa kustlinjen och därmed avverka 3,8 km. Ett gäng valde att ta den första viken också vilket ökade på deras distans något. Vi startade alltså vid gröna flaggan och avslutade längst inne i viken med svart/vita flaggan.
När vi kom fram till Lotsstationen vid Bönan ser jag vågorna smälla på rejält, det går vita gäss på havet. Hualigen! Blir sjösjuk av att stå på startplatsen (vid lotsbåten) och funderar på att kasta in handduken. Bilderna nedan är tagna efter simmet då havet lugnat ner sig betydligt.
Första målet är att ta sig till andra sidan viken, en brygga som knappt syns till höger i bild.
Vi börjar simma och jag får panik direkt. Vågorna är så stora att jag har svårt att se de andra simmarna, antingen är jag i en vågdal eller de andra i vågdalar så jag känner mig helt ensam långa stunder. Vi väntar in varandra efter några hundra meter och vi delar upp oss i två grupper - en grupp som "genar" och en som simmar längre. Jag tar den kortare gruppen förstås. Camilla leder oss framåt.

När vi nått andra sidan första viken ska vi runda en udde, vi simmar mot vågorna och där ser jag om möjligt ännu mindre. Tänker att det blir nog bättre när vi kommer runt udden (udden som syns nedan).
Pyttsan! Det var då det brakade loss rejält! Vågorna var så stora så det gick inte ens att stå still och trampa vatten. Vattnet sköljde över oss och jag frågar om vi verkligen ska fortsätta, är det vettigt. Killen som dragit ihop gänget försäkrar mig om att vi bara ska till den gröna fyren, sen kommer det att vara betydligt snällare vatten. Jag biter ihop men fäller nog en tår. Mannen gör sitt bästa för att peppa och finns i närheten hela tiden. Jag följer Camillas fötter men det känns som att fyren är väldigt, väldigt långt borta. På kartan befinner vi oss nu mellan 1 km markeringen och ön som vi ska ha på vänster sida. Det är verkligen en kamp, känns som att jag inte kommer någon vart. Bestämmer mig för att bara mata, mata, mata och inte tänka så mycket. Helt plötsligt ser jag fyren och vattnet blir lugnare, pust.

Någonstans här tittar jag på klockan och det har gått 49 minuter. Förra gången simmade gänget ungefär 1:45 så jag får hybris av att tänka på att jag ska kämpa en timme till i vågorna.

Som tur är blir faktiskt vattnet lättare att tas med efter första fyren, vi simmar på och det känns helt OK. Jag har fortfarande svårt att navigera, ser inget nu när solljuset bländar, mina glasögon är helt immiga och flottiga. Måste byta glasögon!

Till slut säger en i gruppen att nu ska vi bara runda den sista udden och så är vi framme sen. Härligt! Vi simmar på lite snabbare, inga pauser utan bara matar på. Det känns bra, har dock lite känning i vänster axel men försöker tänka bort det.

Till slut når vi campingen och det har gått 90 minuter sedan start (inklusive några pauser här och var för att vänta in kompisar). Och jag är så nöjd, så nöjd, så nöjd. Vilken upplevelse! Jag gjorde det! Det blir ungefär 3,8 km simning (min klocka visade snarare 4,8 km men den lägger på distans, någon annan hade 4,1 km på sin klocka). Nu är jag redo för Kalmar!

Inga kommentarer: