söndag 18 maj 2014

Göteborgsvarvet 2014 - the story

Hade mycket vaga planer för årets varv. Visste inte riktigt hur formen var eller vad jag ville. Skulle jag ta det som ett lätt träningspass eller skulle jag försöka göra något, satsa kanske? Tänkte att jag startar, låter benen jobba på fram till en mil och sen bestämmer jag om jag försöker ta mig under 2:06 som är min bästa varvet-tid eller om jag bara lunkar efter det utan några mål.

Innan start var jag lite "nere", tror det berodde på värmen. Det var olidligt och jag ogillar verkligen att springa i värme. Kroppen kändes helt OK men huvudet var inte riktigt med. Mannen, som är skadad och inte sprang i går, följde med mig till starten och försökte peppa. Jag hade tidigare skojat om att jag alltid stannar vid alla band och dansar, nu försökte han övertyga mig om att jag inte skulle dansa så mycket utan mer springa. Bra plan.

Starten gick, det var trångt. Trots det klockade jag första kilometern på under 6 min. Märkligt. Jag som inte ens tog i. Fortsatte att tänka att jag skulle pressa på när det var skugga och nerför. Över första bron, fortfarande lätt. Ner på andra sidan. Bestämde att jag skulle dricka var 20:e minut. Försökte trycka på mer än vanligt och klockade första milen på 57:55 utan att känna mig speciellt trött. Visst, det var varmt men helt OK. Gick några steg när jag drack men annars låg jag på så hårt jag kunde.

Fick en dipp mellan 12 och 15 km, tyckte det var segt och långsamt men när jag passerade 15 km 1:27 så kände jag vad tusan, jag kör så länge det håller. Och det gjorde jag. Avenyn var varm och trång men jag försökte komma förbi alla jag kunde. Det är ju himla segt de där sista kilometrarna men jag visste ju att jag skulle kunna slå 2:06:30 så det var bara att ösa.

När jag äntligen kom över till Slottsskogen så var jag trött och varm men det var bara att öka, jag hade inte en aning vilken marginal jag hade så jag vågade inget annat. Kom uppför den sista backen innan rakan med gångbroarna, hade krafter kvar och försökte öka men det var alldeles för mycket folk i vägen. Väl på löparbanan kunde jag sträcka ut benen igen och stannar klockan på 2:03:29. Lycka.
Är inte speciellt trött ändå när jag kommer i mål men vet ändå att jag gjort det jag kunnat i årets varv, det fanns inte många sekunder till i kroppen. Jo kanske om det inte varit så varmt men inte annars. Känner mig otroligt nöjd och stolt över min fina medalj.

Så här dagen efter är jag oförkämt pigg, lite lätt känning i låren men annars en bra känsla i kroppen. Ser så fram emot Stockholm Marathon och hur formen är då.

Inga kommentarer: