Jag blir påmind om den här lyxen ibland när jag går in på gymmet och "poar" innan ett pass, när det är alldeles tyst och stilla. Jag ser små, små tecken på kärlek här och var. Någon som tagit sig tid att lägga ner det där lilla extra, kanske innan hen kört ett pass eller kanske efter.
Någon som tillverkat en pall för boxjump (och dessutom gjort om den TVÅ gånger för att den ska hålla för alla våra starka deltagare).
En glädje som drivs av att ge någon annan något - en upplevelse, endorfiner, kärlek, rörelse, rörlighet eller var det nu kan vara.
Ibland kan det vara små ord som delas ut på klasserna, ord som jag älskar att samla, jag har ett helt bibliotek. Och speciellt kärleksfullt blir det när det gravallvarliga och professionella blandas med ord som får en hel klass att bryta samman i ett befriande skratt som tränger igenom alla murar och gränser. Som "inta flygplatsläge (antar att det är Arlanda som avses)" på ett core-pass eller "fäst blicken på din panna" i en utmanande yoga-pose.
Eller känslan av när byns A-lag i hockey äntrar spinningsalen med en suck och konstaterar att vår Activio-spinning minsann är jobbigare än vilken match som helst. Wow! Det är kärlek det. TACK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar