torsdag 30 juni 2011

Svettigt värre

Nu är det riktigt varmt och skönt! I tisdags testade jag en kort löptur i närmare i 30 grader varmt, jisses vad jobbigt. Det rann exakt överallt efter passet. Och då skulle jag in och köra BodyPump efteråt också....BodyPump ska man nog hålla i och köra regelbundet. Fick slita rejält för att orka med och ändå drog jag av rejält på vikterna. Men programmet är kul och verkligen nyttigt. Utfallslåten var riktigt giftig....

I går fick jag nog på jobbet när termometern på mitt kontor visade 35 grader, då gav jag upp, tog med mig min bästa supporter (=sonen) och drog iväg på simning i stället. Uppfriskande som vanligt att kliva i men riktigt varmt och skönt i vattnet när jag plaskat på en stund. Det kändes ganska lätta hela tiden, inte en endaste kallsup och inte en endaste haj. Vilken lyckodag! Simmade i 1,5 km, firade sedan med mjukglass.När jag åkte iväg till gymmet senare, tänkte jag nog att BodyCombat-passet skulle bli inställt med tanke på vädret men nej då. Det kom två tappra tjejer och vi körde järnet trots värmen. Några extra vattenpauser kostade vi på oss. Nedan en genetisk konstruktion av tomat/troll, så kan man också se ut efter ett pass. Notera att jag dock torkat bort resterna av mascaran som fanns exakt överallt i ansiktet efter passet. Måste ju tänka på kunderna också.... I dag är vilodag, är i storstaden på strategimöte till sena kvällen. Men i morgon ska jag försöka pallra mig ut på morgonjogg och kanske hinner jag med en simtur också. Oavsett väder, för det hotas ju med regn från och med i morgon. Trist. Men i ån jag ska simma i är det 17,4 grader nu, jihaaa! Men jag räknar med att det inte stiger så fort nu när lågtrycket drar över landet igen.

tisdag 28 juni 2011

Vansbrosimmet


Hittade en bra sida med tips inför loppet samt information om själva loppet. Kul att läsa och fundera över!

Jag tar tillbaka allt....

.... jag är inte ett dugg cool. Jag är livrädd.

I går tog jag med sonen och våtdräkten ut på äventyr. Efter flera minuters fegande på bryggan, kastade han i mig till slut i det kalla vattnet. Började med en kallsup direkt. Panikkänsla när det kalla vattnet letade in sig innanför våtdräkten. Snabba, flämtande andetag. Försökte ta mig till "starten", dvs en bojrad.

När jag kommit fram till starten och sakta simmade, kom jag på den briljanta idén att jag skulle ner under vattnet för att hitta tekniken med andningen. Big mistake. Hela jag krampade av skräck direkt. Lungorna drog ihop sig och tårarna brände bakom simglasögonen. Bestämde mig för att bara simma på med huvudet ovanför vattenytan, bara nöta några längder utan krav.

Kom till slut fram till bojraden som markerade 100 meter. Vände och fick motvinden och vågorna i ansiktet. Några kallsupar till. Besviken över att jag är så kass på att simma och så rädd för vatten. Ledsen.

Nu började marodören där på stranden att hojta - fortare mamma, öka, kom igen, det där fixar du, det ser bra ut, du är snabb! Älskade unge. Genast kändes livet lättare, arm- och bentagen satt där de skulle, långsamma, taktfasta, starka. Testade att gå ner under vattnet, andas och visst fungerade det också. Sonen sprang på kanten och hejade på till nästa vändning, 200 meter avklarade. Sen hittade han en golfboll att leka med, tydligen mer intressant än en mamma som håller på att drunkna, så jag fick klara mig själv i 700 meter.

Sista 100 metrarna kändes lätt som en plätt, då hade också min supporter lämnat golfbollen och återgått till rollen som heja-på-mamma-kille. Dessutom fick jag pisk då jag försökte gena lite vid sista konraden. Inte fick jag hjälp när jag likt en säl skulle åla mig uppför bryggkanten heller.
Så, premiären är gjord, exakt 12 dagar kvar till loppet (15,5 grader i vattnet i dag). Önskar som vanligt att jag tränat mer men inget att göra åt just nu. Biter ihop, hoppas att nästa gång i vattnet känns lättare och bättre. Tvingar supportern att heja på sin mamma hela tiden. Så får det bli. I dag väntar kort löpning och BodyPump. Gissa om jag kommer att ha träningsvärk i några dagar!

måndag 27 juni 2011

Ladda om

Vilket midsommarfirande! Och vilken skön återhämtningsvecka! Men nu är återhämtningen i stort sett klar. Kroppen känns på gång igen, tröttheten är som bortblåst. Förutom sill och små grodorna har jag också sprungit en kort sväng och testat våtdräkten i Orsasjön. Ser ni förresten, vem som stod på startlinjen på 15-kilometersloppet (Orsakajt'n)? Anna Hag i rött linne, som också vann på tiden 56:02. Makalöst.Som sagt, sill och potäter på plasttallrik är inte fy skam. Några snapsvisor och dryck blev det förstås också i glada vänners sällskap.
På midsommardagen hade vi slappat färdigt, jag utmanade familjen på minigolf. Tänkte jag skulle sopa mattan med dem men det gick inte riktigt... Mannen hade nybörjartur och vann turneringen.Söndag var det i går, vi slog till med Functional Moves Outdoor dagen till ära. Solen passade på att titta fram och det var helt underbart att köra upphopp och utfall i fågelkvittret. Toppade med BodyCombat med kollegan också. Underligt nog har jag lite träningsvärk vilket försvårade sparkarna, kan vara från löpningen eller också korta simturen. Vem vet. Eller så var det en hajattack i Orsasjön som jag inte riktigt noterade.

Nu laddar jag för Vansbrosimmet! Ser inte riktigt fram emot det, vattenrädd som jag är, men jag hoppas på bra väder och varmt i ån. Just nu ligger temperaturen på blygsamma 14,9 grader men det är ju nästan två veckor kvar, en vecka med en värmebölja dessutom så jag är inte orolig. Jo, det är jag men jag låtsas vara cool.

Laddar gör jag genom alternativträning (se nedan), lätt löpning, i plurret minst 3 gånger denna vecka. Det låter som en utmärkt plan tycker jag.

söndag 26 juni 2011

Tävling!

Fast inte för mig, valde att avstå medan Mannen körde terräng 15 km. Dagens skräll - kollegan från gymmet vann damklassen i 25 km. Hurra!

onsdag 22 juni 2011

Transportlöpning


Har inte kommit igång med transportlöpning och lär nog inte göra det heller. Antingen har jag för långt till jobbet eller för kort beroende på var jag är (2 km och 200 km). Men OM jag hade dessa schyssta prylar från förr kanske jag skulle överväga det på allvar ändå.

What's up?


Jomenvisstsörru. Börjar sakta men säkert ta mig ur dvalan. Långpromenad i går med vännen, kände mig sugen på ett eller sju glas rosé hela vägen vilket väl måste vara ett friskhetstecken? Har tillfälligt gjort slut med min massör (jag som är dålig på att boka tider) så därför invaderade jag jobbets massagefotölj efter lunchen. Vaknade med ett ryck efter 30 minuters knådning med dreggel på hela blusen och arga/finurliga blickar från konferensrummet brevid. Kan nog glömma det där med att försöka se viktig ut resten av veckan. Snarkning ses nog inte av västvärlden som något synonymt med auktoritärt ledarskap. Dregglet håller åtminstone på att torka nu.

OK, åter till en träningsblogg då. Någon som har tips på något gott rosévin? Och visst, ska väl kanske träna i kväll också. Functional Moves dårå.

tisdag 21 juni 2011

Nästa utmaning - Vansbrosimningen


Jaha, nu var då cyklingen över för denna gång. Eller nej, jag vill verkligen fortsätta att cykla för det är så underbart. Kanske hittar jag någon till tävling i höst som verkar rolig. Men det är dags att sadla (he, he) om nu. Dags att damma av våtdräkten och i vattnet. Brrrrr. Tror att jag drar med mig den på midsommarfirande och ser om det kan bli en liten tur i Siljan (som ju lär vara frusen....). I dag är det 14,6 grader i älven. Det är exakt 19 dagar kvar. Tittade i min blogg förra året vid samma tid och det var ungefär samma gradantal då så hoppet lever om att det höjs några grader till.

I år har jag simmat betydligt mindre än förra året. Har egentligen bara simmat ett fåtal gånger i mars i bassäng. Men å andra sidan vet jag också att simningen är den lättaste grenen i Klassikern så jag får ingen panik över det. Det blir som det blir. Fryser jag så fryser jag. Får jag hänga i bojarna så gör jag väl det. Lugn och fin bara. Men som sagt, vore bra att komma i sjön snart. Det får dock vänta en liten stund till eftersom jag känner mig hängig, trött, lite halsont, lite förkyld. Men nästa vecka, då smäller det!

Resultat från Vätternrundan

Nu har resultaten från Vätternrundan kommit. Jag har varit intresserad av hur snabbt man kan cykla runt sjön och nu vet jag. Vinnarna (30 st som svischade in på samma tid) fick tiden 6:52. Den som kom sist (enligt resultatlistan som varnar för att det kan finnas tider över 24 timmar som inte stämmer) cyklade på 26:55. Han kom på plats 18 265. Jag kom på plats 16 566 (både tjejer och killar) och Mannen på plats 8 357. Jag är imponerad av killen som cyklade i nästan 27 timmar. Hur orkar man det? Fast han kanske var en av de som sov några timmar i Hjo. Zzzzzzz.

måndag 20 juni 2011

Bakis?

Märklig känsla i dag. Har haft ännu en natt med sömnsvårigheter, det känns som att kroppen jobbar för fullt utan att kunna slappna av. I morse när jag vaknade ville jag inte göra något annat än att ligga kvar i sängen. Men det gick ju inte för sig. När jag väl kommit upp gick det lite bättre men hela dagen har jag nästan känt mig bakis. Så där hängig, ont i huvudet, seg. Efter lunch höll ögonen på att falla ihop helt och hållet. Fick verkligen skärpa mig för att hänga med i mötet.Nåväl, i morgon borde det väl ändå ha gett sig, eller? Det är i alla fall vila som gäller för hela slanten. Inget hetsande. Var och åt en underbar middag i underbar miljö tillsammans med familjen och svärmor. Vilken kväll! Nu är klockan 21:00 och det är hög tid för mig att gå och lägga mig. :-)

söndag 19 juni 2011

Vätternrundan - the story

Oj, hur beskriver man en sån här resa? Börjar från början så får jag se hur länge ni orkar hänga med....

Vi anlände till Motala efter lunch, snabb färd till campingen för att släppa av husvagn, in till stan för att hämta ut nummerlappar. Ingen större lust att shoppa loss i tältet utan det blev raka vägen tillbaka till campingen. Slumrade/vilade några timmar och vid 18:00 var det dags att bege sig till centrum igen. Tyvärr började regnet ösa ner precis innan det så vi avvaktade in i det längsta och faktiskt slutade det att regna helt plötslig. Laddade med pasta och köttfärssås innan start. Nu var det dags.
Vilken underbar känsla att få rulla iväg! Ungefär 70 - 80 cyklister släpptes iväg i taget, 2 minuters mellanrum. Klockan var 20:00. Mannen drog iväg lite snabbare medan jag och Klassikerkompisen hakade upp bakom en kille som fick dra. Bra tempo de första milen till depå nummer 1, Hästholmen. Tyvärr fortsatte vår rygg vidare (som vi det här laget bytts ut till en stark tjej) men vi stannade snabbt och matade på med bulle och dryck. Humöret på topp! 44 km klara.

Nu började det skymma lite smått, fortfarande gick det ganska bra men vi hade lite svårare att hitta en bra rygg. Efter vägen stod en hel del människor och hejade på oss. När vi kom in i Gränna var det supermånga, berusade människor som vinglade fram och tillbaka på vägen. Tyvärr var det också kullersten genom hela Gränna. Jösses vad det skakade i hela kroppen. Efter Gränna var det en värstingbacke upp, den längsta på hela rundan tror jag. Vi fick stanna till här någonstans och sätta på lysena också, började bli rejält mörkt. Vi stannade också i Gränna-depån och blev rejält besvikna då det inte bjöds på en enda ynka polkagris. Dåligt. Problem också att gå in på Baja-Majorna, kompisen tog med sitt cykellyse in medan jag körde på stilen med öppen dörr. Nu var 81 km klara men kroppen kändes helt OK.
Nästa mål var Jönköping, det var vårt första delmål. Dit var det totalt 107 km dvs 26 km från Gränna. Men dessa kilometrar kändes väldigt långa för min del. Det tog aldrig slut! Vi trampade och trampade, det var mörkt och ganska läskigt när stora, snabba klungor drog förbi. Vid ett tillfälle blev det kalabalik när en stor klunga drog förbi, skrek och härjade och dessutom slängde/tappade ut en flaska som gjorde att alla bromsade i panik. När jag började se slutet på Vättern, lamporna som lyste upp Husqvarna och Jönköping, ja, då kändes det så otroligt skönt. Första etappen klar! Vi åt köttbullar och potatismos som besatta. Och frös. Åh vad det var kallt.Jag hade föreställt mig att sträckan mellan Jönköping och Fagerhult skulle bli jobbigast. Klockan var verkligen mitt i natten (halv tre) och det var backigt. Här finns också den mest olycksdrabbade platsen - lång nerförsbacke som slutar i en rondell. Vi hade bestämt oss för att stanna en extra gång mellan Jönköping och Fagerhult så vi hittade en bensinmack där vi tog mer energi och småsnackade med en kille som höll på med sin femte Klassiker.

När vi kom till Fagerhult, 138 km avverkade, hade solen börjat titta fram. Det var så otroligt vacker att se solen gå upp, som en seger.
Till Hjo gick det ganska bra, nu hade vi avverkat över halva och vi visste att det vankades lasagne igen. Innan Hjo fick vi också tag i en ganska bra klunga som vi kunde haka på länge. Men i det stora hela var svårt att hitta klungor och ryggar som vi kunde hänga på. Antingen gick de för fort eller för sakta. Ofta var problemet också att ingen ville dra och därför började klungorna gå fruktansvärt sakta. Här äter kompisen lasagne för fulla muggar. Vi läser också sms från bästa peppar-kompisen (tänk på att klockan är 04:00):
Två finnar sitter på en poolkant. Då stoppade den ena finnen ner snorren i vattnet och sa:
- Vattnet är 29 grader varmt.
Varpå den andra stoppade ner sin och svarade.
- Ja, och 2 meter djupt.

Gissa om vi skrattade hysteriskt, klockan fyra på morgonen och lite lätt trötta. Du är guld värd, Mallan!En underbar bild till från Hjo, det var så vackert!OK, 177 km klara, vi längtade så efter att spränga 200 km. Men efter Hjo var benen väldigt sega. Vi fick göra stopp mellan depåerna igen för återhämtning. Varje kilometer var jobbig, tittade på klockan hela tiden men det hände inget på kilometerfronten tyckte jag. Pust.

Men när vi väl klarat 200 km kom orken tillbaka en aning. Vi anlände till fästingen i Karlsborg och njöt. Det var en tjej där som var helt slut och bröt ihop inför sina kompisar. Hon grät, hulkade och bad att få bryta. Men vi var fortfarande vid gott mod. Enda tabben jag gjorde var att jag gjorde många tappra försök att ställa cykeln mot en bajamaja, det tog en stund innan jag fick till det och då hör jag inifrån bajamajan - "JAAA, vad fan vill du?". Fniss.

Efter Karlsborg var det några rejäla stigningar. Längst upp i en backe stod Frälsningsarmén (?) och gav oss kraft från ovan. Ganska festligt och faktiskt började benen pinna på lite till efter det. Här gick det riktigt bra när det äntligen började vända neråt. Nu var det dags för Boviken, depå vid 230 km. Här låg många och sov (även i Hjo hade många parkerat sig inomhus och snarkade). Det började också märkas att många var trötta, många olyckor, många som ramlade av cykeln för de glömt att "klicka" ur sig. Vi åt några bullar till bara för att....

Men nu började vi verkligen få segervittring. Tyvärr var vägen här extremt tråkig, ingenting att kika på, bara långa raksträckor. Vi fortsatte att stanna mitt emellan depåerna här också. Nu var det nära vändning! In på en gräsligt knottrig väg där många fick punktering och sedan över en oändlig bro över till Hammarsundet. 260 km klara! Här spelade en orkester. Mest domedagslåtar.....Här låg också folk och solade och hade det bra. Det pratades lite om de kommande två milen som skulle vara backiga. Det var det. Som vi slet! Och motvind hela tiden. Ingen hjälp av någon rygg heller. Slita, slita. Men efter en lång, lång backe var vi framme i Medevi. Vilken känsla - 280 km klara! Nu kunde inget stoppa oss!Vi rullade sakta men säkert in i mål, 16:19 blev tiden. Massor med folk, problem att ta av chip för jag kunde inte riktigt böja mig. Var alldeles för trött för att njuta ordentligt. Funderade bara på hur jag skulle orka cykla till campingen 2 km bort. Orkade inte ens ställa mig i kö för mat. Tog mig på något sätt till campingen, möttes av en glad Man (som gjort en kanontid på 11:52) som hjälpte mig att duscha. I säng för att sova måååånga timmar. Trodde jag. Hela kroppen var full med uppåt-jack så det kunde jag glömma. Sov 1,5 timmar innan jag var tvungen att gå upp. In till stan igen (med buss, inte cykel) för att hämta ut diplom, dricka en öl och äta god middag. Som inte smakade så bra, jag ville inte ha något alls. Var så trött, så trött men kunde ändå inte sova.

Vi handlade godis, chips och dricka och åkte tillbaka till campingen. Slappade en stund och somnade ovaggat vid halv åtta. Vaknade igen vid ett, ont i huvudet men lyckades somna om till slut och sov till halv åtta.

Har gått hela söndagen i en dvala, känner mig lite olustig, trött, inte sugen på att äta, inte sugen på något. Dåligt samvete för att jag inte orkar gosa med barnen. Nåväl, tur att de är förstående.

I morgon, då kommer jag att vara piggare har jag bestämt mig, då kan jag njuta av min underbara medalj. Jag kommer igen, lovar!
Vackraste vy - ljusen i Jönköping
Mest ont - sittbenen och mellan skulderbladen
Flest toabesök - Marre (minst ett vid varje depå och gärna ett där emellan också)
Gör jag det igen - JAJJAMENSAN!

fredag 17 juni 2011

onsdag 15 juni 2011

Cykelvasan

Jag är grymt sugen på att köra Cykelvasan någon gång. Inte i år men kanske nästa år? Såg att Ski Star börjat med träningsläger för både cykel och terränglöpning, underbart!

Och på tal om Cykelvasan, har jag nu fått min sträcka tilldelad i Vasastafetten - jag ska springa sträcka nummer 8, Gopshus - Hökberg (4,7 km). Det är skogsväg som är lätt utför i början och svagt uppför i slutet. Lätt som en bit kaka! Klassikerkompisen har nog inte sett sin tilldelning än. *fniss* Det är sträcka 4 hon tar, Tennäng - Risberg (6,6 km), men låt dig inte luras av den korta distansen, det här kan vara en av de värre sträckorna. Det är tuff myr/bark-löpning uppför. He, he. :-) Men hon är en tuffing så nog ska det här gå bra!

Cykelexem

Blir mer och mer medveten om dessa cykeltermer. Få hammaren, kantvind, cykelkostym (som kompisen fick under Siljan Runt, hon såg inte klok ut!). Nu har turen kommit till cykelexem i min alldeles egen cykel-wikipedia. Det skaffade jag mig nämligen i går. Inte så farligt men dock läskigt när oskulden ska spräckas. Jag hade kört igenom rejält med vassa stenar under min sista runda (ever?) innan Vätternrundan. Bakdäcket kändes konstigt, tittade ner och fick för mig att det var platt. Klickade ur ena skon men lutade cykeln åt andra hållet. Klantigt värre. Slog i stället där benen möts (aj), ena knäet och handflatan. Inte värre än så. Men så läskigt. Och cykelturen som hade gått så bra ända dit. Fort och lätt. Nåväl, nu har jag gjort det.

Annars går det mesta av tiden till att älta, jobba, äta och vila. Laddar bland annat med sådana här godsaker.
Skulle knäppt kort på min lunch också, en rejäl pastaladdning, men hann äta upp den innan kameran kom upp. Här är den tomma lådan. Soprent kan man säga. Efterrätten har jag dock inte rört. Än. Lämna inte något ätbart framme om ni har en Vätternrundeuppladdande kvinna i närheten. Hett tips.I kväll hoppas jag hinna hem till Functional Moves eller kanske BodyCombat. Det här med vila har ju ändå aldrig varit min grej. Varför börja nu?

I ämnet ältande kommer vi osökt in på väder. Och tro det eller ej men just nu ser det ut som att vi klarar oss från regn. Hurra!

tisdag 14 juni 2011

Balans


Vilket underbart ord - balans. Jag är inte riktigt där än, men det kanske inte är så konstigt med tanke på fredagens mega-utmaning. Jag är rädd, faktiskt riktigt rädd. Tankar om 30 mil på cykel gnager. Kanske inte cyklandet i sig, jag tror faktiskt att jag kan fixa det. Det är mer att cykla hela natten, inte få sova, inte veta hur kroppen reagerar i en sådan situation. Jag har läst om folk som somnat på cykeln, som inte kan tänka klart och därför skadar sig. Jag hoppas det inte drabbar mig. Jag hoppas jag kan hålla mig pigg, klartänkt och klarsynt hela vägen runt sjön. Jag tror det underlättar att ha en pratglad kompis med sig. :-)

Balansen hittade lite mer rätt när jag fick egentid med en underbar kompis i går. Diskussion om livet, husvagnar, hennes Tjejvättern (som hon genomförde på en sagolik tid!), midsommarplanering och annat. Mitt i regnet, i ett värdelöst regnställ som gav mer fukt på insidan än utsidan, ja, där kom balansen sakta tillbaka in i bröstet. Tack!

I dag är en ny dag, nya möjligheter. Dags att börja tagga igen! Ser tyvärr att regnet kommer att följa oss en bit in i loppet men vad gör väl det? Har ju köpt en ultrasnygg, knallgul regnjacka så det är väl tur att jag får använda den! Och läste precis om ett magiskt trick för att förhindra blöta fötter. Jag har skoöverdrag för mina skor men de är inte riktigt vattenavvisande, mer värmande. MEN, om jag mellan skorna och överdragen stoppar in skorna i en plastpåse (som inte försluts helt och hållet för då blir det mer bastufeeling) så håller sig allt torrare lite längre. Jajjamensan.

Andra intressanta saker som jag läst gällande erfarenheter från Vätternrundan (hämtat från Internätet, cyberspace):
* Sista 10 milen är ofattbart tråkiga, slätt, slätt och inget att se på

* En kille blev så trött under VR så han tände eld på sin cykel och fick tas in på mentalsjukhus efter loppet

*Höjdstigning 1457 m, höjdförslut 1460 m, min höjd 90 m, max höjd 224 m (dvs flackt), inga Tällbergstigningar som på Siljan runt....

* X antal berättelser om cyklister om somnar när de cyklar och bryter armar och ben (hoppar över dessa berättelser, taktiskt)

* Att få hammaren är ingen vinst har jag förstått.... ;-)

måndag 13 juni 2011

Tävlingsvecka och det blir aldrig som man tänkt sig

Ja, då är det dags för tävlingsvecka då. Jag är så långt ifrån laddad man kan komma. Grämer mig över långpasset som jag strök i går, grämer mig över att det blir regn i kväll då jag bestämt mig för att köra långpasset. Deppig som tusan, trött för att jag inte sovit, det mesta känns faktiskt eländigt om jag ska vara ärlig. Svårt att veta exakt vad. Är det tävlingsnerver? Är det allmän trötthet?

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Det händer små, små saker som rubbar banorna, världen kommer ur balans för en stund. Det är inte så lätt att skaka tillbaka allt igen. Men det ska bli mitt mål den här vecka -skaka saker och ting till sin rätta plats igen. Inte låta sig påverkas av människor som gör mig ledsen. Inte tänka negativa tankar. Fokusera på solsken i sinne, positiva tankar, sömn och mat. Så i stället för att köra långpass i dag gör jag - ingenting. Jag vilar mig i form denna vecka. Ett kort pass i morgon och sedan vila till fredag kväll. Litar på att träningen är gjord, cykeln testad, blöjbyxorna ordentligt vadderade och sen är det bare och åk!

Så snart är denna min på riktigt också, inte bara en fejk! Väl värt att notera - tog en evighet att pilla dit svarta påsarna under ögonen med hjälp av Photoshop. Eller hur var det?

söndag 12 juni 2011

Äntligen söndag

Eller hur det nu var. Den här helgen har verkligen flygit iväg, kanske för att fredagens nöjen bestod i att ta sig hem från Ryska gränsen. Seeeent hemma och sedan upp för att köra premiär för Functional Moves Outdoor för ett gäng unga damer. Dessa unga damer var något trötta och slöa men jag försökte jaga på dem så gott det gick. Med varierad framgång. I åldern 13- 15 någonstans verkar man vara trött. :-)

Functional Moves Outdoor imponerade inte jättestort på mig, visst är det trevligt att vara utomhus och köra när solen skiner men jag tycker nog att vanliga FM är mer givande. Men som komplement, helt OK. Resten av dagen låg jag på badstranden, var rädd för åska och blixtar, sa hej då till föräldrarna som reste till Finland och åt god mat med vänner. I nämnd ordning.

I morse skulle jag avverka det sista långpasset på racer innan Vätternrundan. När jag kom ut hörde jag åskan mullra. Jag är riktigt, ordentligt rädd för åska och blixtar men jag och Mannen gav oss ändå iväg till mötesplatsen för att möta upp Klassikerkompisen. Molnen hopade sig, luften darrade. Vi cyklade dryga milen, jag med ångesten i bröstet, kunde knappt andas. Valde därför att avbryta och åka hem. Typiskt nog möttes jag av regn och åska när jag bara hade någon kilometer kvar. Så i stället för 10 mil blev det 2,5 mil, lite besviken på mig själv då de andra trampade på och slapp både åska och regn. Nåväl, fobier är inte så lätta att handskas med. Laddar för långspass i morgon i stället och hoppas att farbror Oskar håller sig borta.

Nu väntar FM och BodyCombat innan helgen är slut. Härligt!

fredag 10 juni 2011

FRYYYYYS

I går kväll började jag kolla på yr.no för att se vilket väder Motala bjuder på nästa helg. Vilken chock. Det var tokregn från fredag lunch till söndag. Deppig som tusan tog jag några kalla öl med kollegorna här i Imatra. Det är för övigt 30 grader varmt här så det är svårt att föreställa sig regn och 10 grader nästa helg.

I morse var jag ute på en kort jogg, superkort men superjobbig. Fortfarande tropisk hetta, tunga ben och lite för lite sömn (nä, drack inte öl riktigt hela natten). Det var riktigt tunga ben som gick upp för slottstrapporna efter joggen. Nu är det jobb men innan det förstås en obligatorisk glutt på yr.no och ta mig tusen om inte vädret blivit bättre så nu slipper jag dricka öl på flygplatsen. Nu ska denna bild bara FRYSAS och inte förändras mer.Lycka till nu alla härliga tjejer som invaderar Motala i morgon! Speciell rumpkick till Ida, Jessica, Kicki, Carola, Mallan, Linda, Mari, Boel mm. Ha kul på vägen och ät mycket bullar!

onsdag 8 juni 2011

Välj din sluttid på Vättern


Cool sida där man kan lägga in depåstopp och få medelhastigheter, avgångstider från de olika depåerna mm för att nå en önskad sluttid. Kolla här. Fattas bara att den cyklar åt mig också.

Perkele Zlatan

Gissa om jag får pikar på jobbet i dag. Jag som var så odräligt glad när Finland tog guld i ishockey, nu får jag sannerligen äta upp det. Fotboll, ha, är det ens en riktig sport? Sonen var så ilsken så han vägrade läsa tidningen överhuvudtaget i morse. Det är min kille det.

För övrigt var jag på ett BodyCombat-pass som kan liknas med den där yogan som man har i 40 grader. Efter första jabbarna i uppvärmningen började svetten rinna. I låt sju fick jag andnöd för syret tog slut. Detta utspelade sig på en grannort där vår duktiga instruktör gästspelar ibland. Jag är så glad över våra stora, luftiga lokaler på vårt gym.
Denna ljuvliga morgon började jag på cykel, 3 mil närmare bestämt. Och valde tyvärr fel väg, tyckte så synd om Meridan att jag faktiskt bar den en kilometer eller så. Så här ska det väl ändå inte se ut?
Men facit på rundan - underbara ben som pinnade på som bara den. Inga problem i uppförsbackar, skön medvind på vägen hem också som kronan på verket.

Nu jobb, skolavslutning, årsmöte, racerfart till Arlanda, sova några timmar, flyga till Finland i morgon bitti tiiiiiiidigt. Kanske finns det en chans till morgonjogg på en av världens vackraste platser - Imatran koski. Varje kväll öppnas "slussarna" och vattnets kraft släpps ut, 500 m3 vatten per sekund. Mäktigt. Vill man och törs man kan man åka "linbana" över forsen. Har inte vågat det hittills....
Ha en underbar dag!

tisdag 7 juni 2011

Vätternrundan - onödig information

OK, nu börjas det, håll i er! Dags att börja tokladda för Vätternrundan!

Först, lite värdelöst vetande, statistik på hur många som startar viss tid och hur lång tid de tar på sig för att nå Motala. Plottrig tabell, vill ni läsa den mer noggrannt, gör det här. På min starttid 20.00 kan jag läsa att de flesta förra året kommit in på 12 timmar och 30 minuter. Jajjamensan! Omcyklad så det heter duga alltså!
Något annat jag snubblade över var en packlista inför Vättern, mina gigantiska packningar bleknar i jämförelse... Mina kommentarer med grönt.

Benvärmare/knävärmare/armvärmare - är väl ingen tunnis heller
Cykel - ja, OK då, fast det tar en massa plats
Cykelbyxor
Cykeldator - SJÄLVKLART min Garmin
Cykelglasögon
Cykelskor
Cykelstrumpor
Cykeltröja
Däcksavtagare - som jag inte vet hur man gör med men de ligger med
Ekernyckel - ????
Eltejp (för att sätta fast saker på ramen) - öh, nu förstår jag inte, varför skulle man vilja det?
Extra slang+lagningslappar i reserv - ha, ha, lagningslappar!!!!! Med Musse Pigg eller? Ni vet såna som mammor lagade jeansknän med. Ha, ha!
Flaskor/camelback
Fram/bakljus+extra batterier - har fortfarande inte fixat, måste, måste
Handskar
Hjälm
ID-kort - för att kunna köpa öl i Jönköping eller?
Jacka/regnjacka/vindväst
Kedjenit/Missing link - ?????
Lypsyl - tar hellre läppglans och mascara
Linement/balsam/Vicks rub - det här fattar jag inte heller, för vad?
Medicin/allergitabletter
Midjeväska - hmmm, kanske smart?
Mobiltelefon - japp! Annars kan jag ju inte blogga under rundan.
Multiverktyg+verktyg för "sista-minuten"-meckande - näääää, tar med min Man
Patientbricka - finns det ens sånt nuförtiden?
Pengar/kreditkort - Outlet i Jönköping mitt i natten?
Plastpåsar för förvaring av saker som skall med i cykeltröjan
Pulsklocka+pulsband
Pump/kolsyrepatroner+riktig pump för ordentligt tryck innan start
Reflexer
Regnkläder (för tunnisar)
Salttabletter/anti-kramptabletter
Sax (till att klippa bort överflöd från nummerlapparna) - spara några gram eller?
Skoöverdrag
Solkräm
Sportdryck/bars/gel
Startbevis
Svettband/bandana/keps
Undertröja
Vaselin/byxsalva
Öronproppar (till övernattningen) - tror inte jag ska övernatta under vägen men vem vet

Och statistiknörden i mig konstaterar nu nöjt att jag tillryggalagt 933,64 km på racer i år (varav 289,5 km i juni). Nu återstår så lite, så lite. Ett kortpass i morgon bitti, en långpass på söndag på 10 mil, två kort pass nästa vecka.

Siljan Runt igen

Så här i efterhand längtar jag verkligen tillbaka till Siljan Runt. Vilket lopp! Så otroligt bra ordnat, bra vätskekontroller, härliga människor. Det enda dåliga var väl målspurten som gick så fort att vi missade själva målet. Och att faktiskt en människa avled. Vi passerade mannen som låg i diket och fick hjärtmassage av cyklister och mötte långt senare ambulansen. Det är så tragiskt när hjärtat inte längre orkar med. Mannen var en 55-åring som av okänd anledning fick hjärtstopp. Mina tankar går till familj och vänner. Vilket besked att få.

Men förutom den tragiska historien hittade jag också topp och "botten"-tid för Siljan Runt 16 mil, han som vann cyklade in på 3:49 och den som njöt av rundan längst cyklade in på 9:32. Härligt med ett lopp med sån spridd!

Nä, nu ska jag sluta älta Siljan Runt, nu ska jag fokusera på Vätternrundan!

Min första nationaldag

Ja, i går var det min första nationaldag som svensk medborgare. Borde kanske ha firat den lite mer.... Började med en rejäl sovmorgon och en lång frukost. Sedan pyssel hemma med att tömma och städa husvagn, städa altanen (nu när sommaren återvänt) och lunch. Men sen började firandet! I form av 65 kilometer på racer.

Jag och Mannen trampade iväg vid ett-tiden i en värme som var helt sagolik. Var lite orolig att vätskan inte skulle räcka för att kompensera svettfloderna. Efter 30 km kommer vi till Stjärnsund (som tyvärr tappar glansen efter Engla-tragedin). Där stannar vi till för att köpa kall coca-cola och fylla på vattenflaskorna. Träffar också en annan cyklist som tar sitt obligatoriska fikastopp i Stjärnsund. Mysigt!
Efter Stjärnsund rullar kilometrarna på ganska lätt, det är nerför och medvind. Vackra ängar, vackra färger och vacker cykling. Kan erkänna att där bilden är tagen är det en grym backe som nästan tar död på en men bara nästan. Kilometrarna 45 - 55 är ganska tuffa, många backar att bestiga men det gick ovanligt lätt trots lår som är något stumma efter helgens äventyr. Sista milen går superlätt eftersom det är en stor väg med många lastbilar som jagar fart i trötta cykelben.

När jag kommer hem är jag inte ett dugg sliten, livet känns bara skönt. Därför bestämmer jag mig för att fira lite till. Det är ju trots allt min första nationaldag som svensk. Drar iväg på svettig BodyCombat. Så svenskt och så härligt. Och svettigt. Det blev pölar runt mig på golvet.
Hem. Mannen och barnen har förberett god middag som jag äter med god aptit. Sedan mys i soffan med chips (oops, i dag igen) och film - Änglagård 3. En mysfilm. NU har jag firat färdigt och kan gå och sova.