lördag 1 maj 2010

Långpass, suck

Upplägget var perfekt - sov bra, jobbade lite, hem och åt riktig lunch, laddade och iväg. Resultatet var allt annat än perfekt. Det enda positiva var att jag fick underbara foton och minnen. Vi tar det från början.

Startade lite lätt, det kändes helt OK. Solen sken och benen kändes OK. Kanske guppade lunchen oroväckande upp och ner men ingen fara på taket. Efter tre kilometer fick jag stanna till och ta av mig jackan, det var riktigt varmt och skönt. Började också kännas lite lätt tungt i huvudet, psyket var inte med mig. Hade som mål att egentligen att springa till M som i Marre-skylten 10 km bort men nej, så blev det alltså inte.



Njöt lite i solen men sprang vidare efter mina tre kilometrar och utan jacka. Nu skulle det ändå bli lättare? Nej, inte då. Det bara fortsatte att kännas tungt i hjärnan. Även vaderna var tunga, det krampade rejält i dem efter step-up'en dagen innan. Äsch då.

Till slut, efter alldeles för många stopp och tunga partier, var jag vid min M-skylt och kunde ta en gel och njuta ännu mer av solen och vattnet som forsade här och var. Nu var 10 km aklarade, mellan 10 och 15 km kvar.



Men nu då, nu borde det lätta? Faktiskt gick det lite bättre i fem kilometrar där benen pinnande på ganska bra.


Fortfarande enorm kramp i träningsvärken i vaderna. Suck. Nådde 19 km och bstämde mig för att ta en extra runda kring Hammardammen, den vackra 3-kilometersslingan runt en sjö. Det gick tungt men jag njöt åtminstone av naturen.


Blir så full i skratt varje gång jag kommer till backen ovan, sonen kallar den nämligen för Abborrbacken, snacka om att vara miljöskadad....

När löpningen var klar, stretchade jag varsamt ut vaderna, tog min Gainomax som belöning och firade sedan med sonen. Glass förstås. Mmmmmm.



Ett skitjobbigt pass helt enkelt, ett som aldrig tar slut utan fortsätter i evinnerhet och bara är jobbigt hela tiden. Varför? Ja, torsdagen (dagen innan) var en katastrof. Det var alldeles för lite mat under hela dagen, det som skulle bli vilodag blev inhopp på Step-Up och sedan ett tungt BodyPump pass (där jag för säkerhets skull lade på extra på benen, bara för att sabba långpasset helt). Nåväl, nu kan jag lägga det här kassa passet med de vackra bilder åt sidan och fokusera på nästa som definitivt kommer att bli bättre. Men först en välförtjänt vilodag. Och fortsätta stretcha vader förstås....

Distans: 23,8 km långpass
Tid: 2:54:00
Känsla: Behöver nog inte tillägga något.

1 kommentar:

Löpning & Livet sa...

Men det var väldigt fint! Och du har slipat lite på pannbenet genom att inte ge upp, grymt!